I Falkenberg lagas maten med passion och samarbete

Vad är det egentligen som har hänt i restaurang- och matbranschen i Falkenberg? Nya, spännande ställen där du kan äta eller handla dyker upp och matälskarnas ”bibel” White Guide gav nyligen hela kommunen den prestigefyllda utmärkelsen ”Värt en resa”. Kan förklaringen till utvecklingen stavas passion och samarbete?

A tt prata mat en stund med krögarparet Johan Blidberg och Rina Ratell på Lis Mejeri är en inspirerande upplevelse. Deras ögon lyser när de berättar

om hur det är att driva restaurang i det gamla mejeriet på vägen mellan Stafsinge och Långås. Det är alldeles tydligt att de båda delar en djup passion för värdskap, för god mat av råvaror från trakten och för att driva restaurang efter eget huvud och enligt egna värderingar.

WOW-KÄNSLA AV LÖK OCH POTATIS

– Vad är utmaningen i att steka en ox lé för 400 kronor kilot tre minuter på varje sida? Då tar jag hellre lokalt odlad lök och potatis och ser vad jag kan hitta på med dem som ger en wow- upplevelse för mina gäster, säger Johan som har några decenniers erfarenhet som kock, kökschef och bagare bakom sig.

Som nykära hittade Rina och Johan, som då arbetade som fastighetsmäklare respektive bagare, det förfallna mejeriet. De slog till och har sedan dess, med varsam hand, förvandlat nedervåningen till en unik restaurang möblerad med hemkänsla och allehanda loppisfynd. Sex till tio gånger i månaden håller de öppet. Alla gäster ska komma samtidigt och alla äter i stort sett detsamma, enligt en fastlagd meny.

”HÄR HEMMA BESTÄMMER VI...”

– Vi vill att våra gäster ska känna att de kommer hem till oss och då tar vi oss friheten att bestämma vad som passar bäst till den helhetsupplevelse som vi vill ge dem, säger Rina.

– Om du går på teater eller bio så får du ju titta på det som erbjuds. Det är likadant här.

Enda valet man behöver göra är mellan två sorters välkomstdrinkar och ur vilken av alla udda koppar man vill dricka ka et. När jag ser gäster stå och tveka kring det tänker jag ibland att det var ju en herrans tur att de inte skulle välja från en meny, säger Johan med ett skratt.

Skämt åsido – när Johan och Rina vet exakt hur många som kommer och vad de kommer att äta blir det inte något svinn. Det blir lättare att få rörelsen att gå ihop, men framför allt är det bra för miljön och för samvetet.

– Jag handlar helst av folk i trakten. Då vill jag ju inte stå och hiva ner deras fina produkter i en svart plastsäck när vi stänger, säger Johan som beskriver sin mat som tillagad på enkla råvaror, utan krusiduller men med en tvist.

STÖTTAR VARANDRA

Johan och Rina tycker att det är fantastiskt att driva restaurang just i Falkenberg. Det finns en särskild samarbetsanda här. Man stöttar och hjälper och pratar om varandra som konkullegor.

– När vi ck vår första stora beställning innan vi ens var riktigt klara ställde era av de andra restaurangerna upp och vi ck låna stolar och annan utrustning, berättar Johan, och Rina fortsätter:

– Det är inte ovanligt att vi jobbar hos varandra. Och det är ju fantastiskt när vi ibland behöver extra medarbetare att någon kan komma direkt från sitt skift på sin ordinarie arbetsplats för att hjälpa till hos oss.

 

PASSION FÖR PIZZA

 Den här andan – att hjälpas åt trots att man driver olika företag – har Ville Ilola och Besmir Balaj också upplevt sedan de började driva pizzerian Lilla Napoli ett stenkast från Tullbron i Falkenberg. I en gammal kiosk, som blivit större med åren, lockar de nu matgäster från hela Sverige som vill uppleva en äkta napolitansk pizza.

– Det var ju i Neapel pizzan föddes och där är den riktig allemansmat, som alla ska ha råd med, säger Ville som var den som först snöade in på napolitansk pizza, faktiskt genom ett skolarbete om snabbmat.

För att göra en lång spännande historia kort, satsade de två kompisarna en massa tid och levde under era år på existensminimum för att kunna lära sig hur denna originalpizza ska tillverkas. Det innefattade murandet av en egen ugn, ändlösa experiment för att få fram den perfekta degen och studieresor till Neapel.

– Det nns ett litet gäng riktiga entusiaster på nätet som vi har lärt oss mycket av. Och i Neapel har vi gått runt med var sin tumstock och mätt tallrikar, ugnsöppningar, pizzabottnar och fått massor med goda råd, säger Besmir.

LYXVAROR BANNLYSTA

En napolitansk pizza har en speciell, u g botten. Allra bäst blir pizzorna när de bakas i en takt av runt 60 i timmen. Råvarorna ska vara av allra yppersta kvalitet, men enkla.

– Om vi börjar skiva på try el och lägga dyra skaldjur på pizzan så är vi inte trogna originalet. Detta ska vara pizzor som alla har råd med, säger Ville med eftertryck.

Tillit härskar på restaurangen. Kunderna får själva stämpla in vad de har ätit och ska betala. En lösning som föddes ur att det var mycket att göra, men som har visat sig fungera bra. Ingen fuskar.

En annan speciallösning kom sig av att Ville och Besmir trodde att de var tvungna att kunna erbjuda dessert för att få utskänkningstillstånd. Så föddes dessertpizzan toppad med bland annat jordgubbar och Nutella. Och jo, Nutella finns på pizzor också i Neapel...

Att det är två riktiga pizzanördar som driver restaurangen går inte att ta miste på.

– När degen och ugnen är perfekta och pizzorna blir riktigt bra, då leker livet. Alla blir glada. Vi som bakar, alla medarbetare och våra gäster...