Christoffer har en ny fot på g

Olyckan 2006 förändrade livet totalt för den då 17-årige Christoffer Lindhe. Efter att ha blivitpåkörd av ett tåg förlorade han båda benen och en arm.

Chrisoffer Linde

– I början kunde jag inte göra någonting alls själv – inte ens vända mig i sängen. Då var hjälpmedlen mest till för dem som vårdade mig. Men sedan har jag, på min väg tillbaka, använt i stort sett alla typer av hjälpmedel.

Bröst, rygg, crawl och fjäril

Att han tävlingssimmat sedan han var liten har han haft god nytta av.
– Läkarna sa till mig att jag nog inte skulle ha överlevt om jag inte hade varit så vältränad. Och när jag första gången efter olyckan kom ner i vattnet igen så var det som att komma hem. Jag kunde ganska omgående använda alla fyra simsätten igen, trots att jag nu saknade en arm och båda benen.

Christoffer i bassängenTvå gånger har han tävlat för Sverige i Paralympics och simningen är en stor del av hans liv. Utvecklingen av den nya protesfoten är en annan.
– När jag hade börjat gå med proteser snubblade och ramlade jag för minsta hinder, kanske bara en ojämnhet eller en liten sten, berättar Christoffer. Till skillnad från min flickvän som inte har några proteser. Så jag började fundera…

Bättre vridförmåga

Lösningen visade sig vara en protesfot med bättre vridförmåga i sidled. Utvecklingen av den blev Christoffers examensjobb på utbildningen till utvecklingsingenjör på Högskolan i Halmstad, och den är nu grunden för det företag han bygger upp på Science Park Halmstad.

– Tidigare när jag gick utomhus fick jag hela tiden spana och kolla marken så att det inte fanns något som kunde få mig att ramla. Nu – med min nya fot – märker jag att jag har kunnat släppa det och höja blicken. För om jag trampar på något ojämnt så anpassar sig protesfoten, istället för att jag ska korrigera det och kanske ramla.

Uthållighet viktigt

Hjälpmedlen är viktiga för den som har ett funktionshinder. Och uthållighet:
– Man måste läras sig det nya hjälpmedlet, för i början är det mest i vägen, säger Christoffer. Men om man bara inte ger upp så glömmer man det snart. Och plötsligt skulle man sakna hjälpmedlet om det försvann.

  

Jag har ständigt sökt nya hjälpmedel för att kunna göra mer och mer. Försökt hitta det bästa just för mig. Med hjälpmedlen kan jag nu göra det mesta och leva ett fullgott liv. Alternativet hade varit att ligga kvar på sjukhuset…